Lilla familjen

Det har varit en virvelvind ute i köket tror jag minsann. På något mystiskt sätt har denna lyckats blåsa ner alla vara kortlekar (vilket är typ tio stycken) ett mingspel och Unoleken i en enda stor hög på golvet. Jag kanske inte skulle lämnat köket obevakat när jag visste att det var en liten dam som var en smula intresserad av korten.  Men jag har ju inte så mycket att göra här hemma ändå, så det var väl lika bra att hon fick pilla av sig ordentligt. Dessutom fick jag ju "hjälp" att plocka upp efteråt.

England var underbart! Det vackra vårvädret och det fantastiska sällskapet gjorde det verkligen till en minnesvärd upplevelse och hade vi kunnat hade vi nog varit där ett bra tag till.

Alice har nog kört hårt med dem här hemma, även om hon varit en smula krasslig och kräkts lite och haft en orolig mage.  Hon har i alla fall lärt sig att i nyckelskåpet finns det, hör och häpnad, nycklar och de kan man stoppa i nyckelhål. Så gissa vem som först står och pekar vilt på nyckelskåpet för att sedan springa fram till dörren och kräva att bli upplyft.  Sådana lekar överlämnar mamma dock till morfar, så med mig får hon sitta på en stol istället. Men det klagar ju inte hon på direkt, sitta vuxenstol är ju hur coolt som helst.

Nej, det tycker jag verkligen inte! Ni kanske minns att soc kom och berättade att vi får nya handläggare förra veckan? De kom hit på onsdagen och den nya skulle utsetts senast dagen innan, men såklart hade de inga besked ändå. De lovade dock dyrt och heligt att detta skulle minsann gå snabbt och de skulle försöka få till ett möte redan i början på den här veckan. Åtminstone innan vi åker till England, vilket är på lördag.
Eftersom det idag gått en vecka sedan vårt möte och ingen har ringt, mailat eller hört av sig på något annat sätt, så mailade jag till en av våra gamla handläggare idag. Svaret jag fick var: Nej, det är inte riktigt klart. jag hör av mig direkt så vi får boka in en träff.
Vaddå "jag hör av mig direkt, det är inte riktigt klart"!? Direkt hade varit om ni hållt vad ni lovat och hittat en handläggare senast förra tisdagen, för att sedan boka in ett möte nu. Ni kan inte komma och säga att det inte är riktigt klart, för ni har redan brutalt misshandlat det ynka förtroendet för er som vi försökt klamra oss fast vid!

Det är så galet dåligt att jag inte finner ord..

Ibland är Alice en riktig mysunge!  Kommer på eget bevåg och vill kramas, förut har sånt varit alldeles för tråkigt för henne. Men kanske är det alla tvångskramar som äntligen börjar fungera.
Förut har hon myst lite själv ibland dock, dragit ner sin overall på golvet och lagt sig på den. Idag tog hon dock en av sina bodys och la sig på och fyy vilken söt liten hög som låg där på golvet! De stunder där man tittar på sin lilla unge och bara känner sig helt kär, de är verkligen de bästa.  Eller när hon och Mannäh kramas och busar och alla tre bara sitter där och bara har det bra, som en riktigt lycklig liten familj. När vardagen inte finns och jag inte kan ta ögonen ifrån dem för att jag vet att det här är det bästa som hänt mig.

Två tänder till upptäckte vi idag, jag och Alice, när vi låg och busade på madrassen.  Jättesöta är de, en på varje sida om framtänderna. Så snar har hon sex stycken stora bissingar att bitas med. Lilltjejen börjar bli stor!